Områdets historia

Tobaksspinnargatan
För 300 hundra år sedan var västra delen av Södermalm rena landsbygden men det var en viktig infart till Stockholm. Vid Hornstull och på Långholmen fanns tullinrättningar som tog tull på de varor som fördes in i staden och vid Pålsundet fanns en vintertull.

Folk bodde runtomkring bergknallarna i små stugor, ofta med jordgolv. Man hade jordbruk, tobaks- och trädgårdsodlingar och födde upp karp och rudor i fiskdammar. Under 1700-talet byggdes många små industrier upp i trakten, exempelvis väverier, spinnerier, pipfabrik och senare cigarrfabriker.

Tobaksodlingarna täckte tidvis två tredjedelar av Södermalm och många hade sin försörjning från tobakshanteringen. Och från den odlingen kommer namnet på vår gata – Tobaksspinnargatan.

Hornstull
Horn, som kan betyda “utskjutande terrängparti”, är ett av de äldsta platsnamnen på Södermalm. Redan 1422 omnämns Niclis som tegelmästare på Stockholms första tegelbruk, Hornsbruk. Det låg där nu Hornstull servicehus ligger. Leran togs på slänterna mot Mälaren och bruket var igång in på 1600-talet. Färjetrafiken mellan Södermalm och Liljeholmen började 1661 men efter några år byggdes en flottbro.

Lilla tullen som låg längre österut flyttades till brofästet, ungefär där nu Liljeholmsbadet ligger. Platsen kallades därefter Hornstull. År 1770 byggdes porthus och portvalv av sten vid flottbrons landfäste. Tullhusen hade spelat ut sin roll vid mitten av 1800-talet men revs först 1933. Den nuvarande Liljeholmsbron byggdes 1928 i samband med Hammarbyledens tillkomst. Bron flyttades så att brofästet anslöt till Hornsgatan.Den breddades 1956 med ytterligare ett spann.

Under 1700-talet anlades flera fabriker längst västerut på Södermalm. Det uppstod i området en arbetarklass som slet i de nyanlagda fabrikerna. Det var en skärande kontrast mellan rika och fattiga. Här låg ståtliga malmgårdar som Kristinehov, Jakobsberg och Ekermanska gården sida vid sida med arbetarnas små fattigkåkar.